Sex and the City

Nu har jag bevistat Finlandspremiären av Sex and the City. Det var lätt att dras med i stämningarna från Manhattan, lätt att ta till sig filmkaraktärerna och lätt att älska flärden som erbjöds. Jag njöt i fulla drag och filmen hade - för mig helt överraskande - djup. Detta kan ses som en hyllning till den mogna kvinnan, till oss mogna kvinnor. Den ständigt närvarande längtan efter Kärleken , misslyckanden i jakten efter den men också hoppet. Att aldrig ge upp hoppet om att möta kärleken. Kärleken finns där, men man måste värna om den för att inte mista den. Det var en vacker film och en realistisk film, trots att huvudrollsinnehavarinnorna tycks ha ekonomiska förutsättningar, som är få förunnat. Gå och se den!