Quantum of Solace

Var och kollade senaste Bond i helgen, men måste erkänna att jag inte blev särskilt imponerad. Skulle inte ens kunna referera filmen korrekt. Enda behållningen var en påse Dumlemix och så Daniel Craig förstås. Han håller att se på!

Sex and the City

Nu har jag bevistat Finlandspremiären av Sex and the City. Det var lätt att dras med i stämningarna från Manhattan, lätt att ta till sig filmkaraktärerna och lätt att älska flärden som erbjöds. Jag njöt i fulla drag och filmen hade - för mig helt överraskande - djup. Detta kan ses som en hyllning till den mogna kvinnan, till oss mogna kvinnor. Den ständigt närvarande längtan efter Kärleken , misslyckanden i jakten efter den men också hoppet. Att aldrig ge upp hoppet om att möta kärleken. Kärleken finns där, men man måste värna om den för att inte mista den. Det var en vacker film och en realistisk film, trots att huvudrollsinnehavarinnorna tycks ha ekonomiska förutsättningar, som är få förunnat. Gå och se den!

Finlandspremiär!

Nu går jag på premiär! I vår lilla stad har man kommit på att ge en matinéföreställning av Sex and the City, så nu är vi först i landet med att se denna redan länge mångomtalade film. Yngsta dottern och jag rusar iväg nu och jag återkommer med färska bulletiner direkt efter titten.

Morsdagspresent

I söndags firade vi Morsdag i Finland och för att vara på den säkra sidan vad gäller presenter, så köpte jag en till mig själv. Det blev en klassisk film - Breakfast at Tiffany's med Audrey Hepburn och George Peppard. Jag ramlade över filmen i ett varuhus i en reakorg och blev jättelycklig. Audrey Hepburn tar fram mina bästa sidor säkerligen för att jag blir så snäll då jag blir nostalgisk.

Maken hade köpt en helt underbar morgonrock i pink våffeltyg till mig och en dotter senaste numret av Amelia. Yngste ätteläggen hade tillverkat en griffeltavla för KOM-IHÅG -meddelanden. Perfekt.

Nu skall jag snart maka ner mig i soffhörnet insvept i morgonrocken och med Audrey framför ögonen. God afton!

Jag har njutit stort

Filmen Bagdad Café, behöver jag säga mer? Jag har funderat jättemycket över om det eventuellt är den film jag haft störst behållning av alla kategorier. Jag tror faktiskt det. Fick den i julklapp av min man, som visste att jag älskade filmen och nu har jag äntligen sett den igen. Bagdad Café är namnet på ett ruckel ute i öknen, alla bilar kör förbi på väg mot Las Vegas. Detta är världens ände. En dag händer det nånting här: en främling anländer: Frau Jasmin Münchgestettner. Marianne Sägebrecht spelar rollen som den tyska Jasmin, som kommer till detta udda ställe. Sägebrecht är helt underbar! Se filmen om ni inte har gjort det!